Här är Naturvetarnas synpunkter på Utvecklad ledning av universitet och högskolor (SOU 2015:92).
Publicerad:
Uppdaterad:
För de hundratusentals forskare, lärare, doktorander och studenter som är verksamma i den svenska högskolan är frågan om akademiskt ledarskap oerhört viktig. Genom välfungerande och ändamålsenlig ledning läggs grunden för god arbetsmiljö, liksom hög kvalitet i utbildningen och forskningen. God och tydlig ledning möjliggör dessutom ansvarstagande och ansvarsutkrävande.
När Naturvetarna för en tid sedan undersökte hur våra högskoleanställda medlemmar ser på ledarskap i akademin fann vi att många tycker att ledarskapet präglas av otydlighet och att det saknas samstämmighet mellan formella och reella mandat. Många av problemen som förbundets medlemmar i högskolan brottas med har med oklara ansvarsförhållanden och andra brister i ledarskapet att göra. Naturvetarna har dessutom många medlemmar som väljer bort högskolan på grund av bristfälliga anställningsvillkor och problem med arbetsmiljö och ledarskap. För oss är det tydligt att högskolans ledning inte fungerar optimalt och Naturvetarna välkomnar därför diskussionen om hur det akademiska ledarskapet bör se ut.
Idag är det lärosätena själva som avgör hur ledningsorganisationen ska se ut och ledarskapet utövas. Så bör det också förbli. Naturvetarna anser att akademin är väl lämpad att själv bestämma vilket som är bästa sättet att styra deras verksamhet. Vi delar därför utredningens uppfattning att ökad nationell reglering inom högskoleområdet bör undvikas. Som utredningen påpekar befinner sig emellertid lärosätena inte i några vakuum – tvärtom påverkas de och deras agerande i hög grad av omvärlden. Regering och riksdag är de som har allra störst möjlighet att påverka deras beteende, genom finansieringssystem, dimensionering och prioritering av högre utbildning och genom arbetsrättslig lagstiftning. Att högskolans agerande påverkas av politiska styrmedel måste därför vara en utgångspunkt i diskussionen om akademiskt ledarskap.