De extrema skyfallen som drabbade östra Spanien i november är ingen tillfällighet. Fenomenet är väl känt och det förvärras av klimatförändringar. Det är också nyckfullt och svårt att prognostisera, enligt Nils Holmqvist, meteorolog på svt.
Han förklarar att det som hände i Spanien är allmänt känt som ett avskuret lågtryck i övre troposfären. Det kan beskrivas som ett löst sammansatt skurområde utan tydliga fronter vid marken.
Det ovanligt varma Medelhavet ökar avdunstningen och mättar luften på fukt. Topografin vid spanska ost- och sydkusten tvingar luften att stiga och kramar ur varenda regndroppe från den fuktmättade luften.
– Även om fenomenet är välkänt är det så pass lokalt till sin karaktär att man aldrig kan vara säker på exakt var och exakt hur mycket regn som ska komma.
Stor förödelse
Förödelsen i samhället blev katastrofal med över tvåhundra dödsfall och förstörda hus och vägar. Det var stora protester, där de lokala myndigheterna klandrades för att befolkningen inte varnades. Men meteorologerna hade koll på läget.
– Spanska väderinstitut hade gått ut med varningar innan katastrofen var ett faktum, men jag är osäker på om de prickade rätt när det kommer till mängder och platser, säger Nils.
Mycket talar för att den här typen av oväder blir kraftigare, men de behöver inte förekomma oftare än i dag.
Fastlåsta väderlägen
Ännu ett resultat av klimatförändringarna är att det blir vanligare med fastlåsta väderlägen, som var fallet den varma och torra sommaren 2018. Ett högtryck höll Sverige i ett järngrepp, där skogsbränderna avlöste varandra. Den andra sidan av myntet är att lågtrycken kan följa samma bana och orsaka översvämningar på andra håll.
– En teori är att jetströmmen har försvagats som en följd av minskade temperaturskillnader mellan varma och kalla områden på jordklotet. Det i sin tur beror på att uppvärmningen vid polerna har gått snabbare än i andra delar av världen, säger Nils Holmqvist.
Lyssna på Nils Holmqvist på Spotify
Senast uppdaterad: