Koldioxid och metan spär på uppvärmningen
När permafrosten tinar frigörs koldioxid och metan som spär på uppvärmningen. Det är inga små mängder, utan motsvarar lika mycket som Japan släpper ut. Med fortsatt uppvärmning kommer utsläppen motsvara hela EU:s.
— Det finns bara ett sätt att stoppa den processen. Och det är att snabbt få ner utsläppen av växthusgaser. När temperaturen stiger med en grad över hela jordklotet blir Arktis, där permafrosten finns, flera grader varmare, säger Gustaf Hugelius, klimatforskare och professor i naturgeografi på Stockholms universitet.
Han förklarar att metan och koldioxid frigörs när gamla växt- och djurdelar bryts ner efter att den tidigare frusna marken tinat. Det är långsamma processer som kommer att pågå i flera hundra år framåt.
— Den klimateffekten har forskarna börjat lägga in i sina modeller. Men det gjorde man inte i de kurvor som ligger till grund för Parisavtalet. Så de måste justeras upp.
Även i Sverige finns det permafrost i bland annat myrmarker i norra Sverige, men den har marginell betydelse och det finns ingen bebyggelse som skulle kunna kollapsa där.
— Det är värre i Sibirien, Kanada och Alaska, där det finns stora områden med permafrost. När den tinar kommer mycket av infrastrukturen att raseras. Det gäller även pipelines som har dragits genom marker med permafrost.
Vad gör du i din forskning?
— Min nisch handlar om att kartlägga var permafrosten finns och hur mycket gamla växtdelar som skulle kunna brytas ner och frigöras som växthusgaser. Vid sidan av dessa står bränder och våtmarker som torrläggs för de största naturliga utsläppen.
De senaste åren har Arktis brunnit mest på hela jordklotet, tidigare var det tropikerna som hade den mindre smickrande förstaplatsen.
Även oväntade saker kan dyka upp när permafrosten tinar
— Spår av mammutar och andra utdöda djur har forskarna hittat. Ofta handlar det om betande djur på gräsmarker, som binder mycket kol i rötterna. Den positiva klimateffekten talar för att ha djur på bete, utöver att artrikedomen ökar, säger Gustaf Hugelius.
Senast uppdaterad: