Susan Solomon: En livshistoria om vetenskap och mod

En dröm föds framför tv:n

Skulle man fråga vad Susan skulle säga om att skärmtid är dåligt för barn, skulle hennes svar vara ett bestämt nej. Åtminstone var det inte så för henne. I mitten av 60-talet, som nioåring väcktes hennes intresse för vetenskap när hon såg ”The Undersea World” med Jacques Cousteau. De natursköna bilderna och det fascinerande djurriket under vattnet inspirerade henne till att bli marinbiolog. Men ironiskt nog ledde hennes väg i livet in henne på en helt annan bana inom vetenskapen.

Nytt fokus på kemi

Det var på High School som Susan upptäckte att biologi inte var hennes passion. Det var helt enkelt inte tillräckligt kvantitativt. Kemi däremot erbjöd en precisionsnivå som tilltalade henne. Detta ledde till att hon vann tredje pris i National Science Fair med sitt kemiexperiment, vilket stärkte hennes självförtroende och fick henne att välja en ny vetenskaplig bana.

Därför började hon studera kemi på Illinois Institute of Technology i Chicago och spenderade senare ett år som utbytesstudent i Frankrike. En upplevelse som formade henne starkt både kulturellt och personligt. Studierna blev snabbt åsidosatta och hon slukade varje del av Frankrike. Hon valde att resa runt i Europa för att skaffa sig fler livserfarenheter. Enligt henne var dessa månader något av det bästa hon upplevt i sitt liv.

Lösningar som väntar på att upptäckas

Efter att ha avslutat sina studier i Chicago, spenderat somrarna på National Center for Atmospheric Research (NCAR) i Colorado, började Susan studera på University of California i Berkeley. Där fokuserade hon på atmosfärisk kemi inspirerad av Paul Crutzen som introducerade henne till studien av ozon i den övre atmosfären. Susan finner något vackert över kvantitativa kemiexperiment, exaktheten i mätningen, och att en lösning bara väntar på att upptäckas.

Ozonlagret en global kris

Susan är 25 år när hon doktorerar och tar anställning som forskare på National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA) Aeronomy Laboratory. Men långt uppe bland molnen pågår det, ovetandes för människor, något som kan ha katastrofala konsekvenser för jordens framtid. Ozonlagret bryts ned.

Teorierna är många som kastas runt inom forskningsvärlden. Kanske är det ett naturligt fenomen? Susan är skeptisk, hon har aningar om vad det kan bero på, men för att bevisa det behövs det göras undersökningar på plats. 1986 anmälde sig Susan frivilligt till en expedition till Antarktis för att undersöka det nyligen upptäcka ozonhålet. Under tre månader genomförde hon och hennes team mätningar i extrema förhållanden. Hennes forskning ledde till upptäckten att freoner var orsaken till ozonhålet.
Detta resulterade i Montreal-protokollet 1987, där över femtio länder lovade att fasa ut användningen av freoner. Tack vare detta protokoll började ozonhålet minska och världen undvek en katastrof.

Sprider kunskap om vetenskapens roll i samhället

Förutom att Susan har fått en glaciär i Antarktis döpt efter sig har hon fått flera utmärkelser. 1999 tilldelas hon National Medal of Science och 2008 blev hon utnämnd av Time Magazine som en av de 100 mest inflytelserika människorna i världen.

Året innan stod hon på en Nobelscen i Oslo för att, som medlem av Intergovernmental Panel of Climate Change (IPCC), Förenta nationernas klimatpanel, ta emot Nobels fredspris tillsammans med Al Gore.

Idag är hon en global föreläsare och rådgivare, dedikerad till att sprida kunskap om klimatförändringar och vetenskapens roll i samhället.

Idag då...

Caroline Leck, Professor i kemisk meteorologi på Stockholms universitet svarar.

Vad har Susans upptäckt betytt för forskningen av ozonlagret?
– Hon knöt samman något man teoretiskt redan visste med mätningar och experiment på plats i Antarktis. I stället för att anta att endast kemiska reaktioner i gasfasen är viktiga för att bryta ner ozon, visade hon att kemiska reaktioner på iskristallerna i de stratosfäriska molnen över Antarktiska hade en avgörande betydelse. Detta resulterade i utfasningen av freoner och andra ozonnedbrytande föreningar. Tack vare hennes upptäckt återhämtar sig idag ozon-hålet sakta men säkert.

Vad hade hänt om hålet blivit större?

– UV-strålning är farligt för allt biologiskt liv och kan påverka luftströmmarna på södra halvklotet och därigenom sänka temperaturen närmast marken. Hennes upptäckter har gjort att forskningssamhället och den tekniska utvecklingen klarat av något vi människor har ställt till med. När man kan bevisa hur något hänger ihop, både i teori och praktik, då lyssnar både allmänheten och beslutsfattare.

Hade du hört talas om Susans upptäckter innan?

– Det ingick i mina studier som doktorand då jag läste om atmosfärens kemiska sammanfattning på mitten av 80-talet precis innan Susan åkte. Så jag fick följa hennes upptäckter på nära håll. Så det är ett välbekant ämne för mig och jag undervisar om det idag.

Källor: Wikipedia, hjältinnor.se