Anne L ´Huiller ingår i den trio som vinner årets Nobelpris i fysik. Hon lade grunden för den teknik som gör det möjligt att studera elektroner i atomer.
Publicerad:
Jubel och applåder hörs i bakgrunden när jag ringer upp forskaren Johan Mauritsson på Lunds universitet. Pristagaren själv undervisade studenter när Nobelkommittén ringde.
– Priset är mycket välförtjänt, säger han tagen av stundens allvar. Frågan var inte om, utan när Anne L ´Huiller skulle belönas med Nobelpriset
Samtidigt är han överraskad över att det hände nu. Johan Mauritsson var doktorand hos pristagaren och har jobbat tillsammans med henne i utvecklingen av ljuspulserna som gör det möjligt att studera hur elektroner flyttar på sig och ändrar sin energi.
Lägg attosekund på minnet
Med den här tekniken kan man alltså studera vad som händer inne i atomen. Tidigare var det bara möjligt att studera atomer i molekyler.
Att förloppet sker blixtsnabbt är en underdrift. Det handlar inte heller om nanosekunder, utan om attosekunder, som matematiskt uttrycks som tio upphöjt till minus arton sekunder.
Hur ska man greppa det?
– Tänk dig ett hjärtslag, det går lika många attosekunder på en sekund som det går sekunder på hela universums ålder.
Hon tog första steget
Som så ofta har upptäckten skett i olika steg, där det första togs av Lundaforskaren Anne L ´Huiller, som är bördig i Frankrike, men som har haft Lund som bas sedan 1990-talet. 1987 upptäckte hon ett stort antal övertoner av ljus när hon sände infrarött laserljus genom en ädelgas.
Den upptäckten ledde till att Pierre Agostino kunde framställa en serie ljuspulser efter varandra., där varje puls bara var 250 attosekunder lång. I samma veva kunde den tredje pristagaren Ferenc Krausz isolera en enskild ljuspuls som var lite mer än dubbelt så lång.
Halvledare och diagnostik
De här extremt kort ljusblixtarna har öppnat ett nytt forskningsfält, som sysselsätter många forskare i världen.
– På Lunds universitet experimenterar vi med ljusfält i gasform, medan man på andra håll använder fast form, säger Johan Mauritsson.
Vilka tillämpningar kan man tänka sig?
– De superkorta ljuspulserna kan komma till nytta i tillverkningen av halvledare i kontrollen av ljuset – en slags kvalitetssäkring. Även inom den medicinska diagnostiken kan ljusimpulserna användas för att identifiera olika molekyler, vilket ger en säkrare diagnostik.
Palle Liljebäck
chefredaktör
