Flera universitet öppnar upp för att ta emot forskare från Ukraina. De kan nu söka bidrag från Stiftelsen för strategisk forskning. Det gläder kemisten Ievgen Pylypchuk, som har en forskartjänst på Stockholms universitet.
När ryssarna invaderade Ukraina fick forskaren Ievgen Pylypchuk ett samtal från sin mamma och syster, som är kvar i landet.
– Jag var i chock och kunde inte arbeta den dagen, utan blev kvar hemma och följde nyhetsflödet. Jag försökte få familjen att komma till Sverige, men de vill stanna och hjälpa till som volontärer, säger han samlat, men med oro i rösten.
I dag fungerar jobbet som en flykt för att hela tiden slippa tänka på allt det hemska som händer i hemlandet.
Han är knuten till Stockholms universitet och forskar inom materialkemi med fokus på lignin, som är en restprodukt från skogsindustrin.
– Så du vet vad lignin är, utbrister han. De flesta har ingen aning, men blir intresserade när jag förklarar att lignin kan ersätta kol och olja, och att man kan göra biobaserade plaster och kolfiber av de polyaromatiska föreningarna.
Forskare kan höja sin kompetens
Att Stockholms universitet välkomnar forskare från Ukraina gör honom glad.
– Det kan båda parter vinna på. Förhoppningsvis kan de som kommer hit återvända till Ukraina med högre kompetens.
Men han tror att det kommer att ta tid.
– Jag är inte så optimistisk, men förhoppningsvis biter sanktionerna som stärker ryssarnas motstånd till invasionen. Så kanske kan forskarna åka tillbaka inom några år.
Att forskarsamhället ställer upp helhjärtat underlättar för forskare som är på väg hit. Stiftelsen för strategisk forskning, SSF, har bidrar med 30 miljoner kronor, öronmärkta för forskare från Ukraina.
Ievgen Pylypchuk är positiv till det, men är förstås djupt bedrövad över att universitet bombas av ryska trupper. Det gäller till exempel universitetet för teknik och fysik i Charkiv.
– Jag hoppas på det bästa, att man med hjälp från väst kan bygga upp universiteten och hela landet när kriget är över.
Ievgen själv kan känna sig trygg här efter nästan fem år i Sverige och har permanent uppehållstillstånd.
– Jag är gift och har min son som är född i Sverige, säger han, men kan inte låta bli att oroa sig för familj och vänner som är kvar i Ukraina, där bomberna fortsätter att falla.
Palle Liljebäck
chefredaktör