Varje dag pendlar Alexander Balhuizen med tåg över sundet. Det är han inte ensam som naturvetare. Ett hundratal av Naturvetarnas medlemmar jobbar i Danmark och bor i Sverige.
Publicerad:
Alexander Balhuizen är disputerad molekylärbiolog och har en forskartjänst på Köpenhamns universitet.
– Jag trivs bra här. Till skillnad från i Sverige så finns titeln ”staff scientist” inom akademin som är en fast anställning på senior nivå. Vår grupp har finansieringen tryggad för tio år framåt, vilket gör att vi kan fokusera på forskningen. Han och en kollega från Frankrike använder möss för att uppföröka cancerceller från människa.
– Dessa används av forskare i utvecklingen av nya mediciner mot cancerstamceller. Efter in vitro-
studier testas medicinerna på möss som bär på patientceller.
Forskningen är i sin linda och utgör en pusselbit i utvecklingen av nya läkemedel mot blodcancer.
Hur är det att jobba i Danmark?
– Atmosfären är öppen men man måste vara mer framåt här än i Sverige. Miljön i gruppen är internationell med ett tjugotal forskare från hela Europa.
Däremot tycker han inte att det är så hierarkiskt som ryktet säger.
– I Belgien, där jag var postdok, var det mer noga med titlar och att förankra allt med chefen. Här är mer avspänt och informellt.
Även om arbetsspråket är engelska har han sett till att lära sig danska.
– Första året var jag inriktad på att bygga upp ordförrådet. Nu börjar konversationen flyta på.
Men någon organiserad fika förekommer inte och lunchen är begränsad till tjugo minuter. Å andra sidan är arbetsdagen en halvtimme kortare än i Sverige.
Forskargruppen hålls ihop på andra sätt.
– Vi har vår fredagsöl med tilltugg innan vi går hem på eftermiddagen. Det är ett trevligt sätt att avsluta veckan på och bygger laget.
För att få ut sin lön har Alexander Balhuizen skaffat danskt personnummer och bank-id. Lönen sätts in på dansk bank.
– Det fungerar bra, och det är smidigt att föra över pengarna till svensk bank.
Palle Liljebäck
chefredaktör