Naturvetarpriset 2005 Juryns val föll på fysikerna Boris Gudiksen och Aras Papadelis. De fick priset för att deras arbeten, utförda under 2004, är nyskapande och för den fysiska forskningen framåt.
Juryn, som bestod av ledamöter ur Kungliga Vetenskapsakademiens klass för fysik, imponerades av den höga kvaliteten på de arbeten som skickats in. Prisceremonin ägde rum på Nobelmuseum onsdagen den 12 oktober 2005.
Ur pressmeddelande om Naturvetarprisen 2005-09-05
I Einsteins fotspår
I ett kvarts sekel har astronomer brottats med frågan varför det plötsligt blir mycket varmare ett stycke ovanför solens yta. En del av svaret finns i Boris Gudiksens avhandling. I solatmosfärens översta lager – koronan – är temperaturen ungefär en miljon grader, vilket är betydligt högre än de 6000 grader som råder på solens yta.
Boris Gudiksen har gjort den första framgångsrika simuleringen av uppvärmningen av koronan. Trots att han bara använt sig av känd fysik ger hans simulering viktig kunskap om vad det är som sker.
Boris Gudiksen doktorerade vid institutionen för astronomi vid Stockholms universitet och är numera verksam vid universitetet i Oslo på institutionen för teoretisk astrofysik. Där ägnar han sig fortfarande åt sina solmodeller för att kunna få fram en ännu bättre bild av hur solen fungerar.
Aras Papadelis examensarbete kan komma att bidra till ett svar på frågan hur den materia som bygger upp vår värld har uppstått. I CERN försöker forskarna simulera förhållandena vid universums begynnelse genom att krocka partiklar i en accelerator. Aras Papadelis har utvecklat ett datorprogram som kan sålla i den ofantliga mängden data.
Kanske kommer forskarna med hjälp av detta program att kunna visa att universum inte är helt symmetriskt, vilket i så fall förklarar varför den värld vi känner till består av materia. Hittills pekar det mesta mot att det vid universums begynnelse skapades samma mäng materia som anti-materia – ett nollsummespel. Frågan är bara hur det då kan komma sig att vi finns till?
Aras Papadelis är för närvarande i Amsterdam vid det nationella institutet for högenergifysik. Där utvecklar han en subdetektor som kallas VELO, som är en del av LHCb-detektorn vid CERN som hans prisbelönade examensarbete handlade om. Det gjordes vid avdelningen för experimentell högenergifysik vid Lunds universitet.
Boris Gudiksen:
"Jag alltid velat ha en förklaring på varför saker händer, att blev fysik var kanske bara för att jag tyckte matte och fysik var de enklaste ämnena i gymnasiet."
Läs Boris Gudiksens doktorsavhandling (pdf)
Aras Papadelis:
"Jag har alltid varit väldigt nyfiken på världen och tyckt om vardagsexperiment. Mitt intresse för ämnet fysik väcktes på gymnasiet av min fysiklärare."
Läs Aras Papadelis examensarbete (pdf)