forskning Årets Nobelpris i medicin var ingen stor överraskning. Däremot är årets pris historiskt på flera sätt. Det är den 100:e gången som nobelpriset i medicin delas ut. Det är också första gången som flera kvinnor får priset.
Korrigerar ofullständig kopia
När en cell ska dela sig kopierar ett system av enzymet DNA-polymeras kromosomernas DNA-molekyler. Men detta maskineri kan dock inte kopiera riktigt hela DNA-tråden, så kopian blir en aning kortare än originalet.
Eller borde bli. In i handlingen kliver en annan av årets nobelpristagares upptäckter: enzymet telomeras. Telomeraset bär med sig en egen ritning av hur telomeren ska byggas på, och förlänger med hjälp av denna telomeren. Utan denna förlängning skulle kromosomen efter ett antal delningar börja tappa informationsbärande delar och cellen skulle inte längre kunna dela sig.
Telomeraset viktig roll vid cancer
I de flesta flercelliga organismer är telomeras bara i gång i de celltyper som delar sig aktivt – könsceller, stamceller och vissa vita blodkroppar. I de flesta celler är telomeraset avslaget. Detta utgör alltså en sorts hinder för cancer eftersom dessa celler inte kan dela sig ohämmat. Cancerceller måste därför hitta en mekanism som hindrar att telomererna blir för korta. De allra flesta cancercellerna har på något sätt aktiverat telomeraset.
Detta öppnar för möjliga cancerbehandlingar.
– Man har utvecklat en del metoder som bygger på att man hämmar telomeraset, säger Rune Toftgård vid Karolinska institutet, professor i miljötoxikologi med inriktning mot cancer. Det finns behandlingar som ligger i tidiga kliniska prövningar, bland annat i Danmark.
Men det finns även hinder, påpekar Rune Toftgård.
– Dels finns det en annan mekanism som cancercellerna kan använda för att hålla längden på telomererna. Eftersom cancerceller per definition är genetiskt instabila så kanske en behandling gynnar celler som använder den alternativa mekanismen, vilket skulle göra en telomerasbaserad behandling verkningslös. Denna typ av resistens är ett problem med nästan alla cancermediciner.
Hopp för HIV-patienter
Det pågår också försök för att utveckla nya strategier för att behandla HIV-patienter.
– Genom att stimulera de T-celler patienterna har kvar skulle dessa de kunna få ett bättre immunförsvar, säger Rune Toftgård. Det finns ett företag som arbetar på detta, men de har inte hunnit till kliniska försök ännu.
Men paradoxalt nog kan stimulansen av telomeras då öka cancerrisken.
– Det är tänkbart att det går att minska dessa risker genom att föra in en självmordsgen i de modifierade T-cellerna. Men det ligger en bit in i framtiden.
Viktigt diagnostiskt redskap
Det finns också ärftliga sjukdomar som beror på fel på cellernas telomeras. Symtomen kan yttra sig som svår blodbrist, problem med hud, slemhinnor och lungorna.
– Upptäckten av telomerernas och telomeraset har varit en förutsättning för att man ska kunna diagnosticera dessa sjukdomar, och säga vilka i drabbade familjer som bär på anlagen och inte, säger Rune Toftgård.
Behandlingar som angriper grundorsaken för dessa ärftliga sjukdomar – de felaktiga telomererna – ligger ännu i sin linda. Men de skulle knappast vara tänkbara utan Blackburns, Greiders och Szostaks upptäckter.
Vid Umeå universitet finns en forskargrupp under Göran Roos som forskar på telomerernas betydelse före såväl normala celler som för cancerceller. Vi hoppas kunna återkomma till den forskning Göran Roos och andra bedriver på telomerernas betydelse och hur de kunskaper årets pristagare visat vägen till kan användas av läkemedelsindustrin i Sverige och andra länder.
Text: Kim Bergström
