kemi Den struktur vars kartläggning 2009 belönats med Nobels kemipris är av avgörande betydelse för allt liv. Ribosomen, som Ada Yonath, Thomas Steitz och Venkatraman Ramakrishnan alla på avgörande sätt bidragit till att kartlägga, är den mikromaskin i cellerna som tillverkar livets proteiner.

Största kartlagda molekylen

Trots att forskarna redan i början av 50-talet visste att proteinerna tillverkas i ribosomerna dröjde det till seklets sista skälvande år innan Thomas Steitz kunde presentera den första bilden av en ribosom. En av anledningarna var att ribosomen är en jättemolekyl.
– Ribosomen är en av de största molekylära komplex man kunnat se på atomnivå, säger Johan Åqvist, professor i teoretisk kemi vid Uppsala universitet.
När Steitz presenterade sin bild av ribosomen hade Ada Yonath lagt en mycket solid grund. När hon mot slutet av 1970-talet bestämde sig för att försöka få fram ribosomens struktur genom röntgenkristallografi ansåg många att det var omöjligt.
– Många trodde att det aldrig skulle gå att kartlägga den, säger Johan Åqvist, att den var för stor. Det har krävt mycket metodutveckling och datorkraft för att lösa detta. Så det är även en teknologisk bedrift.
Ada Yonath arbetade oförtrutet med sitt projekt, och prövade många nya grepp i sin jakt på ribosomens struktur.

Molekylär linjal rättar i ledet

Ett av ribosomens mysterier är hur den kan vara så exakt. Ribosomen bygger bara fel en gång på 100 000. Anledningen till denna enorma precision är att en del av ribosomen fungerar som en linjal, som hela tiden mäter att mallen följs på ett korrekt sätt.
Den tredje av årets pristagare, Venkatraman Ramakrishnan, får sin del av priset för att ha kartlagt hur denna ribosomens linjal ser ut. En svensk forskargrupp med Johan Åqvist i spetsen visade 2005 exakt hur processen går till när ribosomen sammanfogar det nya proteinets beståndsdelar.

Öppnar för nya läkemedel

Ribosomen med dess proteintillverkning är ett viktigt mål för antibiotika.
– Sedan ribosomens struktur kartlades har det dykt upp företag som arbetar med att ta fram antibiotika på just den kunskapen, berättar Johan Åqvist.
Nu, kan man då invända, har det inte direkt drällt ut ny antibiotika under det decennium som gått sedan Steitz presenterade sina resultat.
– Eftersom det ekonomiska utbytet av ny antibiotika inte varit så stort har läkemedelsföretagen inte varit så intresserade, säger Johan Åqvist. De infektioner man behövt ny antibiotika för att bota har huvudsakligen funnits i tredje världen. Men nu när antibiotikaresistent tuberkulos och multiresistenta bakterier börjar komma på tapeten i väst så kanske det lossnar.
Han påpekar också att det är en lång process att ta fram nya läkemedel, så det dröjer alltid en tid efter en ny upptäckt inan den resulterar i nya läkemedel.
– Men kartläggningen av ribosomen innebär nog en bra skjuts på det arbetet.
Det finns även andra sjukdomar där en behandling kan ligga närmare än tidigare tack vare forskningen som ligger bakom nobelpriset. Dit hör sjukdomar som är relaterade till proteinveckning, som Creutzfeld-Jakob och andra prionsjukdomar, och kanske också åldersrelaterade förändringar i hjärnan som Alzheimer och Parkinson.

Text: Kim Bergström

Läs också:

Nobelpriset i medicin
Nobelpriset i fysik

    Bilder från Kungliga Vetenskapsakademin